30/12
Kategori: Allmänt
Kl är 23:00 svensk tid, vilket betyder att kl är 22:00 här i Ghana. Just nu sitter jag under mitt myggnät, likt ett gigantiskt tält. Svetten rinner för fullt och mina ögon säckar ihop snart. Jag började min dag på Arlanda. Allt gick bra, trots att forex inte hade några dollar att dela ut, men efter mycket om och men lyckades de skrapa ihop sjutio dollar som jag fick när jag lämnade in en femhundring. På planet till Amsterdam hade jag tur, jag hamnade jämte ett killgäng som var riktigt trevliga. Killen jämte mig hette Tobias och vi pratade konstant hela vägen ner till Amsterdam. Deras gäng skulle till Thailand så vi skulle åt helt olika håll sen, vi önskade varandra trevlig resa så var den nya relation jag byggt borta. Väl på Amsterdam var det snabba puckar som gällde. En timme hade jag på mig tills nästa plan gick. Jag kom ut vid gate vid namn A och jag skulle till gaterna med namn E så ni fattar ju själva hur snabbt jag var tvungen att gå. Och jag överdriver nog inte om jag säger att det var 1,5 km mellan gaterna, helt sjukt långt var det. Väl vid gaten var det inga problem. Jag var i stort sätt den enda vita där, vilket jag nog måste vänja mig vid. Framför mig i kön stod en mamma med en tvåårig son. Sonen tittade upp på mig en gång och log det bredaste leende och sa: Hi och fnittrade sedan till. Då smälte mitt hjärta, ungen var bland det sötaste jag sett, jag kan bara tänka mig hur det blir sen på barnhemmet.
Flygresan till Ghana gick jättebra, personalen var trelig, jag hade fönsterplats, snyggaste killen jämte mig och man fick mat och dricka om vart annat. Vad finns det att klaga på? Jag hann se två filmer och ett serieavsnitt.
När jag klev av planet i Ghana slogs jag av en fuktig luft, då började jag le. Människorna utstrålade en värme, så det var inte bara klimatet i sig som var inbjudande. Tullkön inne på terminalen växte sig stor på nolltid och jag stod säkert en halvtimme i kö. Sen var det inga problem. Jag hittade mitt bagage snabbt och hittade mannen som skulle hämta upp mig direkt, han stod direkt innanför dörrarna vid ankomsthallen. Överallt stod det folk som frågade om jag behövde taxi, om de inte ställde den frågan glodde de bara på mig. Det är nog inte det vanligaste att möta en blond tjej i vit, stickad tjocktröja. När vi gick mot bilen som Viktor hade (mannen hette så), höll jag bokstavligen på att dö av värmeslag. Skjorta och stickad tröja är inget att rekommendera i Afrika. Bilturen till Hostlet tog ca 1h och det var den läskigaste bilturen i hela mitt liv. Blinkers existerade inte, helst skulle man ligga och ta upp två filer, höll man på att köra in i någon använde man tutan och hötte med handen. Rummet jag bor i är ganska äckligt, såg nyss en kackerlacka. Men nu är jag i Afrika, så lite smuts får jag nog tåla. Imorgon serveras frukost vid halv åtta, sen börjar dagen!