7/1
Kategori: Allmänt
En vecka har nu gått här på barnhemmet och jag trivs bättre och bättre. Rutinerna börjar sätta sig och tiden går fort. Våra rutiner här är att vi inte har någon rutin. Mycket roligt, man tar för sig det arbete man känner för.
Imorse när jag vaknade hade jag fruktansvärt ont i magen, trots de gick jag upp och åt frukost. Direkt efter la jag mig ner och läste i två timmar, min mage pallade verkligen inte med att vara uppe. När jag sen gick upp och kände att magen var bättre kände jag för att ta en dusch. Vid duschen jämte mig stod en av de mindre tjejerna, Georgina och skämdes. Jag visste inte vad hon hade gjort, så jag var på väg att bära upp henne i famnen. Så visade det sig att hon hade bajsat på sig. Då tyckte jag så synd om henne, jag tror hon hade stått där säkert en timme innan jag kom. Ingen hade hjälpt henne och hon kunde inte duscha sig själv. Jag kom på att jag hade med mig plasthandskar hit så jag sprang och hämta dem. Jag fyllde en hink med vatten, hämtade tvål och på med handskarna, sen var det bara att köra. I början var det såklart jätteäckligt, men med hanskar på var det uthärdligt. När Georgina väl var klar ville jag ta på henne nya kläder så jag bad henne visa vart hon hade nya kläder. Hon visade sin säng och då fick jag reda på vart olyckan hade skett, i sängen. Stackars liten. Så hennes kläder var inte användbara och speciellt inte hennes madrass, så jag drog ut den, hämtade nya handskar och fixade till den. Jag tvättade även hennes kläder och hängde de på tork. Och så glad hon blev sen, först var hon ren, sen hennes madrass och sist kläderna. Hon kunde inte ha gett mig ett varmare leende, hon var så glad igen.
Barnen här känner nog mycket skam när de gjort något. Georginas tvillingbror George brukar också sängväta. Han skäms så fruktansvärt mycket då, hela hans hållning skriker skam. Eller när jag säger till barnen att inte kasta sten på varandra, speciellt en pojke tog illa upp så han tittar inte på mig längre. Jag känner att någon måste lära dem vad rätt och fel är. Här är det ingen skillnad i behandling av tjejer eller pojkar, pojkarna slår mer än gärna flickorna. När jag sedan sa till de äldre pojkarna att man hamnar i fängelse i Sverige för att slå tjejer vart de förbryllade och sa: men de slår oss, då slår vi tillbaka. De kunde verkligen inte se logiken i det hela.
Något som Mel och jag pratade om idag var hur otacksamma barnen är här. De säger aldrig tack eller snälla, helst vill de bara ha mer och mer. Idag när Mel delade ut lite stickers var de inte ett enda barn som sa tack vilket gjorde henne rätt upprörd. Det är just därför hon och jag ska åka till ett fattigt barnhem och lämna hennes och de andra svenska tjejernas gåvor. Vi tror att det är mer uppskattat på andra ställen. Jag funderar på att ge dem medicin sen när jag åker härifrån, men bara av de pengar jag har kvar. Vi har redan lagt ner mycket pengar på den här resan, man behöver inte spendera mer än nödvändigt.
Nu på kvällen hade barnhemmet fått kokosnötter av en man som var här förut och lämna av lite saker. Så de frågade mig och jag vill ha, det ville jag ju såklart! Jag har inte prövat det förut, men det var gott. Lite sött, men en aningen för kvalmigt för min smak. Kokosköttet var desto bättre. Jag hade ätit middag precis innan och smält i mig en halv ananas, så jag var jättemätt. Jag är hela tiden sugen på något här nere, det är jättejobbigt. Så jag har lite frukt, tuggummi eller vatten som jag tar med jämna mellanrum. Ska jag någonsin hit igen ska jag ta med salt, är det något jag saknar så är det salt. Grytorna funkar bra att äta då de är så starka, men ”potatisen” och riset utan salt är ingen höjdare. Jag får ibland ”friterad” potatis och det blir som pommes utan salt. Väldigt smaklöst och tråkigt.
Nu väntar en kall dusch och sen ska jag sova.