mikaelaighana.blogg.se

Hejsan! Mitt namn är Mikaela och här ska jag skriva om allt som rör min resa till Ghana som sker den 31 december. Den här resan ska göras som ett projektarbetet, som görs nu i årskurs tre på gymnasiet. Min blogg kommer även bli en loggbok.

10/1

Kategori: Allmänt

Idag var en mycket händelselös dag, men det var skönt. Jag gick upp och åt frukost med de andra, sen gick jag och läste i två timmar. Boken jag läser är så himla bra, den handlar om Afrika på 60-talet. Allt som skrivs, alla beskrivningar tilltalar mig verkligen och jag ser allt framför mig. Mycket tack vare att jag nu vet hur Afrika är, hur maten smakar och hur hettan kan vara outhärdlig. Jag läser minst 50 sidor varje dag, det går snabbt att plöja igenom boken. 

Senare kom Mel, då tog vi lite crazybilder med Diede och Nienke. Jag skrattade så jag tjöt, våra bilder är verkligen hemska. Idag åkte Diede hem så det är jättetråkigt, skönare människa får man leta. Öppen, ärlig och har samma humor som mig. Hon kommer bli svår att ersätta. Hon har verkligen sett fram emot att få komma hem. Hon har varit här i tre månader och ju närmare hon kommit sin hem resa, ju mer har hon gått runt med ett ständigt leende på läpparna. 


Mel och jag tog en liten tur till Ambasa för att köpa vatten idag, det är sjukt hur snabbt vattnet går åt. Det var min tredje påse jag gjort slut på. Mel åker hem imorgon, så jag försökte spendera så mycket tid med henne som möjligt. Vi krama om varandra ordentligt när hon lämnade barnhemmet för sista gången. Nu är vi bara fyra volontärer kvar här. Förra veckan var vi nio, det är en stor skillnad, det pratas inte lika mycket vid matbordet längre. Nienke och jag bestämde att jag skulle flytta in hos henne, så nu har jag fått min första rumskamrat här nere. Så för att ta vara på de sista dagarna här har vi bestämt att vi ska titta på alla tjejfilmer jag har på datorn innan vi åker hem. Hon åket den 19 och jag den 20. Det känns konstigt att jag bara har en vecka kvar här nere. Det är ju nu jag har kommit in i alla rutiner, lärt känna barnen och kommit underfund med maten. Så ska jag helt plötsligt åka hem? Dock kommer min mage vara lycklig över att landa i Sverige. De senaste dagarna har vi inte riktigt samarbetat, jag vet inte vad det är, men ont gör det. 


Tyvärr är det svårare att spendera tid med barnen om dagarna, nu går de i skola. Till och med de minsta barnen går i skolan och jag undervisar inte i någon klass så det blir en del dötid när barnen har lektion. Då passar jag på att tvätta, läsa eller sova. Så går jag ut till dem på rasterna. De har bara tre lektioner om dagen så efter två har jag mycket tid för de små liven. Dock är de mycket tröttare nu än vad de var första veckan, skolan tar på deras krafter. Det är helt och hållet positivt! Imorgon åker jag och 10 australienskor till Cape coast, I'm really looking forward to it!!

 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: