mikaelaighana.blogg.se

Hejsan! Mitt namn är Mikaela och här ska jag skriva om allt som rör min resa till Ghana som sker den 31 december. Den här resan ska göras som ett projektarbetet, som görs nu i årskurs tre på gymnasiet. Min blogg kommer även bli en loggbok.

14/1

Kategori: Allmänt

14/1 
Seg, trött och ont i magen kan beskriva min morgon. Huvudvärken dunkade och jag började bli mer och mer orolig för att jag hade dragit på mig malaria. Jag har inte fått några myggbett vad jag vet men man kan aldrig vara hundra procent säker. Så efter frukosten gick jag och Nienke till kliniken som ligger 600 m här ifrån. Jag kände på mig att det här skulle bli en berättelse att berätta om hemma...

När vi kom dit var det 9 patienter före mig i kön och jag trodde det skulle ta evigheter innan jag fick komma in. Men jag och Nienke satt och pratade, tittade på getterna på gården och hade det ganska bra i skuggan. Dock svettades vi som bara den så när vi ställde oss upp efter 1,5 h då det var vår tur att gå in lämnade vi stora svettfläckar på golvet. Inne i rummet satt 4 sköterskor och en kvinnlig doktor och hon bad mig att sätta mig ner. Hon frågade vad som var fel på mig och då berättade jag att jag ville ta ett malariatest. Då kläcker hon ur sig: tyvärr, malariatesten är slut. I'm sorry. 


Skojar du med mig tänkte jag!? Jag höll en god min och sa att jag förstod dem och gick sedan ut. Väl ute blev jag arg, riktigt arg. Vi väntade i 1,5 h på att komma in så kan de inte hjälpa mig. Hur svårt kan det vara att sätta upp en skylt: no malariatest, they're out. Eller nått. Åh, frustration på hög nivå... 

Efter lunch försökte jag och Nienke ta en tru-tru till swedru för att ta ett malariatest där, men det gick lika dåligt. Efter en halvtimme i hettan pallade vi inte vänta mer så vi gick tillbaka in och la oss och läste. Vid tre kom de australienska tjejerna förbi och de lekte med barnen. Jag hick ut i två timmar medan de var här. Sen var jag klipskt slut. Min kropp hade blivit utsatt för mycket idag så jag och Nienke drog oss tillbaka efter middagen. Jag tog en dusch och tittade på true blood och hon läste. Det är härligt att han en rumskamrat man inte måste prata med hela tiden. Vi har riktigt kul tillsammans och vi kan sitta och prata länge, ibland för länge...

Nienke och jag med våra favoriter Junior och Samuel

 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: