mikaelaighana.blogg.se

Åh vilken hemsk natt. Sov som lika dåligt som ett ruttet ägg och jag vaknade verkligen på fel sida. Jag vaknade runt sex och kände att jag behövde kissa vilket jag verkligen hatar. Så jag gick upp, riktigt sur, då möts jag av tre av barnen som säger: I need your plastic gloves. Inte: Can I have one pair of plastic gloves please? Because someone did this and bla bla bla. Jag var så himla arg, jag tyckte de var så otacksam och aldrig säger tack eller snälla så jag sa åt dem: No you can’t have my gloves, they are for me. I need them because my body can’t handle the bacteria. I know your body does, so don’t come for me with bad excuses. You just wants things and you don’t appreciate them. Sedan gick jag på toa. Jag tror barnen blev rätt chockade, men jag var så fruktansvärt arg.

Åh, de ska inte ha saker här. De har allt och allt går sönder på nolltid, de bryr sig inte om vad de får. De svenska tjejerna gav barnen några hopprep förra veckan, de är redan sönder. Då sa jag till barnen när jag såg ett av hopprepen: Var är de andra hopprepen? Är de också sönder? Ni måste vara försiktiga med saker ni får. I Sverige skulle det här hopprepet hålla två år, men ni har lyckats ha sönder det på 5 dagar, bra jobb! Än en gång var de nog lite förvånade över att jag röt till dem men jag måste göra det. Herregud, hur svårt är det att säga tack? De vet verkligen inte hur man är tacksam över något. De vill bara ha mer mer och mer. Något som irriterar något otroligt. De tror ju på Gud här, jag kanske borde berätta att girighet är en av de sju dödsynderna så om de fortsätter att vara giriga så kommer de till helvete. Jag undrar om det skulle funka? Det skulle vara kul att testa, för att se vad de säger, de små liven… Bitter jo tack jag vet!

Idag kom även tre australienskor och hälsade på. De ska vara här på eftermiddagarna de kommande veckorna så det ska bli mycket trevligt! Vi andra åkte till Swedru efter lunchen och taxiresan dit var en upplevelse. Die Dee har skaffat rastaflätor här nere så hon har dem i en hög toffs mitt på huvudet. Så när vi lyckades få tag på en taxi fick hon sitta i mitt knä då vi har fem personer i en taxi för fyra. Så hon fick sitta snett med huvudet hela vägen och jag kunde inte sluta skratta åt henne, det såg så sjukt roligt ut. Stackars Die Dee, hennes nacke måste vara bruten nu. Vi gick till internetcafét i Swedru och satt där till obrinimötet började. När vi kom dit var alla australiensare där, plus några holländare och några tyskar. Jag socialiserade mig mest med australienskorna då jag ska åka med dem den här helgen till Cape coast. Åh, de var sååå trevliga, vi kommer ha det så sjukt kul i Cape coast, kan verkligen slå vad om det. Det var härligt att träffa Katie igen, jag gillar verkligen henne. Plus att hennes Sidneydialekt är så bred så man börjar flina när hon pratar. Sötis.

När vi kom hem från mötet fick vi nationalrätten fufu med en soppa och kyckling. Fufun smakade ingenting, en brun gegga som du äter med fingarna, soppan var så stark så jag trodde att pappret skulle brinna upp när jag hade det framför munnen. Tur att det var vattenmelon som efterrätt, det fick neutralisera allt i min mun och mage. Eftersom att Die Dee åker hem imorgon satt Faco, jag, Ninka och Die Dee uppe rätt sent idag. De drack öl, jag coca cola. Die Dee fick lite bilder av mig som jag har tagit och vi hade det verkligen mysigt när vi satt och pratade. Die Dee är så härlig, verkligen störtskön och man gillar henne från första början. Så det kommer bli tomt utan henne. Nu ska moi’ sova, trööööött. Godnatt