16/1
Kategori: Allmänt
16/1
Åh, idag lyckades jag sova länge. Jag vaknade av mig själv kvart i åtta. Här har man en inbyggd klocka som vanligtvis brukar gå av betydligt tidigare.
Vi åt frukost i lugn och ro, Nienke och jag började titta på filmen The Illutionist i väntan på att Tina skulle komma och plocka upp henne. Idag skulle hon nämligen lämna sina väskor och bli introduserad i sin nya familj i Akroso. Hon ska lämna barnhemmet på söndag för att börja på en skola en timme här ifrån. I dessa termer här nere är det nära. Trafiken är extremt långsam (50 som högsta hastighet på många ställen) och den är tät. Det är ett ständigt hets, alla vill hela tiden köra om. Och hamnar du bakom en lastbil eller en tankbil är du körd. I uppförsbackarna ålar de sig fram i ca 20 km i timmen. Bilarna här är verkligen svaga, det är så himla irriterande. Men med deras hastighetsbegränsningar behöver de inte starka bilar.
Efter lunchen, som var en god fruktsallad kom Tina och hämtade Nienke. I bilen hade Tina med sig två svenskar som ska stanna här i 6 veckor och den andra i 3 månader. De kommer bo grannar med Nienke. De verkade trevliga, det hade varit kul att vara kvar här några fler veckor just för att lära känna fler människor. När de sedan åkte iväg tog jag en dusch och fixade för första gången mitt ansikte här nere. Jag sminkade mig. Herrgud, jag kände mig mänsklig igen när jag fick på sminket. Inga finnar, flådig hy eller säckiga ögonlock. Jag gjorde det mest för att jag skulle åka in till Swedru och träffa de andra tejerna från australien. Och eftersom att det var sista gången jag skulle få se dem ville jag ha kort på alla.
Mötet med de andra obrinis var bra. Det var mysigt att sitta på sin plaststol och äta springroles och dricka coca-cola. Jag kommer colaberoende pga av all coca-cola jag dricker här nere. Ajabaja! När det väl var dags att tjej hejdå till de andra tjejerna blev det jobbigt. Jag gillar dem verkligen!! Jag sa till dem att om de besöker Europa så får jag försöka ta mig dit de är och vi får träffas. Jag får även se det från det här perspektivet: om jag åker till Australien så har jag 11 olika personer jag kan bo hos, hur coolt är inte det!? Jag har verkligen fått möjligheten att träffa folk från hela världen här och vi delar faktiskt något tillsammans som många andra inte gör. Vi delar en volontärresa tillsammans, en resa som är unik och aldrig kommer kunna upplevas på samma sätt igen.
När jag kom tillbaka fick jag och Nienke stoooora och många kramar av barnen. Åh vad de är bra!!! Vi lekte med dem hela kvällen tills de skulle sova. Så himla underbart.
Jag och mina finfina australienskor.
