Resfebern når nya nivåer, herregud, har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Lilla jag ska åka själv till Afrika, hur ska detta gå!? Har dock fått reda på familj, barnhem osv idag, Jag hamnar 7 mil utanför Accra. Jag bor hos en familj med ett barn. Så ett gosedjur som present till denna lilla unge blir nog bra. Huset har även elektricitet och toa, SCORE! Det var nämligen ingen garanti att familjen man skulle hamna hos hade det. Jag bor 2,5 mil från stranden, så jag hoppas att jag tar mig ut där någon gång.

Jag är otroligt nog färdigpackad, det tog en kvart att packa allt.. Så hur mycket har jag glömt hemma är frågan!? Äsch, det ska nog inte vara några problem. Imorgon åker familjen upp med mig till Norrköping, därifrån tar jag ett direkttåg till Arlanda och åker sedan till mitt hotell, Jumbo Hostel. Så Hotell kanske är fel ord. Vandrarhem är nog det rätta.

Mormor ringde till mamma i morse och var gråtfärdig. Hon var så nervös för att ingen ska hämta upp mig osv på flygplatsen. Mamma lugnade henne och hon la sedan på. Fem minuter senare ringde mormor igen och frågade vad Ghana hette innan, hon hade nämligen hittat en gamla skolatlas från 30-talet och kunde inte hitta Ghana på kartan. Hon och morfar ville så gärna veta vart jag hamnade. Stackars dem, de är nog mer nervösa än mig.

Jag gick ner till dem sen på eftermiddagen och tog med mig min resebok för att visa dem lite bilder och prata fakta om Ghana så att det förstod att Ghana inte är så farligt. När jag satt där och läste i boken gjorde jag den värsta upptäckten hittills. DET FINNS ORMAR I GHANA. Jag har inte ens tänkt tanken att det finns ormar där, men såklart är det logiskt. Det är Afrika jag åker till, klart det finns ormar där. Det visade sig att det finns pyton ormar, kobror, black mambas och lite andra trevliga ormar där tydligen.. Jag kände hur paniken kröp i mig ju mer jag läste. Jag är rädd för ormar, SJUKLIGT RÄDD FÖR DEM. Jag kan inte ens se dem på bilder, då kastar jag boken eller tidningen ifrån mig. Jag kommer få en hjärtattack om jag ser en. På riktigt. Jag kommer skrika halsen hes om jag ser än. Jag hoppas verkligen, VERKLIGEN att jag slipper se dem. Så snääääälla Gud, låt mig slippa dem! Tack!!

Jag skriver här så fort jag får tillfälle för det. Många kramar,
en spänd Mikaela!